Angel

Kvällen hos Nina började med en cykeltur från södermalm till östermalm för mig och Jenny. I spöregn bör påpekas. Denna resa tog oss 20 minuter, på ett ungefär.
Vi kan ta 2 kvarter till, sedan bör vi vara på rätt väg.

Väl framme blev det vin, snacks, tejsnack, musik och skratt. Tjejerna som var där var jag, Jenny, Anna, Märta och Nina såklart. Marie kom förbi en snabbis, men hon skulle upp och jobba imorgon (läs idag). En hel del snack röjdes igenom, allt från gamla ragg/pojkvänner till gemensamma bekanta i Hudiksvall. Det visade sig att Anna, Ninas bästa kompis, är född och halvt uppvuxen i Hudiksvall. Hallå, där kommer ju jag ifrån! Under tiden har en hel del vin druckits och vissa av oss började snacka goja om saker som inte skulle snackas om osv. Men kvällen var bara ung.
Kanske att det var 5 kvarter som vi skulle ha tagit. Eller?

Utgång blev det för Anna, Nina och Märta. Jag och Jenny tog oss en cykeltur hem. Tror den tog oss ungefär 30 minuter. Mycket bra gjort, med tanke på det vinet som hade druckits.

Tack för en underbar kväll tjejer! We have to do this again!

.Angel

Har äntligen fått prata av mig, nej snarare skrivit av mig, med min kära Lena. Hon som gav upp skolan för att flytta hem och tjäna storkovan för att sedan kunna dra till varmare breddgrader. Hon som kom in i mitt liv som en tornado, snabbt och känslomässigt. Hon som lämnade mig lika snabbt i majmånad. Hon som verkligen har gjort avtryck i mitt liv. Hon som jag tycker om så himla mycket.

Det är skönt att höra att jobbet går bra för dig gumman. Mindre skoj att höra att du inte trivs hemma. J***A kärring! Får man säga så? Ja, i detta fall så får man! Hoppas du får ihop dina pengar snart så du kan dra iväg på din planerade resa. Jag hoppas för din skull att den blir av inom en rimlig framtid. Jag tror du kan behöva denna resa, just för att du ska kunna vara med dig själv och skita i vad andra tycker och tänker. Du är värd resan gumman! Allt du har fått stått ut med, allt du har haft inom dig. Ut och res vännen!

Älskar dig gumman!
.Angel

Ibland så saknar jag verkligen den gamla tiden. När det alltid var galenheter på gång. Filmkvällar här och tjejsnack där. Men detta är nu passé. Jag har själv valt det och jag ångrar absolut inte det som har hänt. Men jag har väl rätt att sakna vissa saker?

Det jag är mest ledsen över är att kontakten med de vänner som jag verkligen känner för och kallar mina vänner inte är den bästa nu längre. Det är alltid jag som får ta tag och se till att vi ses. Är det bara för att det är jag som har flyttat? Eller är det för att det bara är jag som vill ha kvar kontakten?

Man växer ifrån varandra, detta är bara självklart och hör till. Men jag kan ibland känna mig utanför och långt borta. Ibland känns det som om tiden som var inte alls har funnits till. Är det bara jag som känner så?

Jag är glad åt mitt nya liv (som vissa skulle kalla det, inte jag för det är fortfarande mitt vanliga liv. Jag valde bara en annan väg). Mitt nya liv tillsammans med min älskade. Jag har vänner som jag verkligen bryr mig om och jag vet att det alltid finns där, i vått och torrt.

Jag anser att jag är lyckligt lottad, jag har det jag behöver. En alldeles underbar sambo som gör allt för att jag ska må som den prinsessa som han anser att jag är, en splittrad men dock så lycklig familj och älskvärda vänner. Varför sakna det man inte har?

.Angel