Angel

Ibland så saknar jag verkligen den gamla tiden. När det alltid var galenheter på gång. Filmkvällar här och tjejsnack där. Men detta är nu passé. Jag har själv valt det och jag ångrar absolut inte det som har hänt. Men jag har väl rätt att sakna vissa saker?

Det jag är mest ledsen över är att kontakten med de vänner som jag verkligen känner för och kallar mina vänner inte är den bästa nu längre. Det är alltid jag som får ta tag och se till att vi ses. Är det bara för att det är jag som har flyttat? Eller är det för att det bara är jag som vill ha kvar kontakten?

Man växer ifrån varandra, detta är bara självklart och hör till. Men jag kan ibland känna mig utanför och långt borta. Ibland känns det som om tiden som var inte alls har funnits till. Är det bara jag som känner så?

Jag är glad åt mitt nya liv (som vissa skulle kalla det, inte jag för det är fortfarande mitt vanliga liv. Jag valde bara en annan väg). Mitt nya liv tillsammans med min älskade. Jag har vänner som jag verkligen bryr mig om och jag vet att det alltid finns där, i vått och torrt.

Jag anser att jag är lyckligt lottad, jag har det jag behöver. En alldeles underbar sambo som gör allt för att jag ska må som den prinsessa som han anser att jag är, en splittrad men dock så lycklig familj och älskvärda vänner. Varför sakna det man inte har?

.Angel